Det var en gång ett mongo som hette Olle Karlsson. Han bodde i en brun håla mitt i en djup skog där solen knappt nådde ner. Varje morgon började med att han pratade med en snubbe som han kallade "Kapten Balle".
En dag snubblade han över ett par glasögon i en bäverdam. När han satte på sig dem såg han världens alla nakna gubbar, han var i himmelen.
Olle bestämde sig för att starta ett coolt rockband med gubbarna. Bandet hette "ollonRockarna" och deras första hit var en mongo låt på norska.
På en promenad stötte han på ett nedgrävt huvud (av plast) och trodde att han hittat sin döde far. Han började be till det varje kväll, vilket gjorde honom till ledare för en liten sekt bestående av läderhomos och en svamp.
När han försökte installera wifi, fick han hjälp av en läderbög som kallades för Olle. Det gick bra, hålan blinkade fint i mörkret.
Några dagar senare blev Olle kåt när ett rådjur laddade upp en bild på honom på skogens sociala nätverk "Twigstagram". Bildtexten löd: "När du inser att du pratar med ett träd i tre timmar".
Olle började fundera på meningen med livet. Efter mycket grubblande kom han fram till att den bästa meningen var: "Att få smisk i källaren av feta gubbar med läderkeps".
En kväll när han var där nere smög han runt och skrämde rävar genom att skrika “Snopp!” i en megafon gjord av en tom gran. De skrattade så mycket att de bjöd in honom till nästa granfest.
Och så levde Olle lycklig, knasig och full av bus – ända tills han blev gran.
